Ljudet och lukten av sensommar

Sista dagarna i augusti och vi är mitt inne i skörden. Torken har dunkat och gått de sista veckorna och den sprider en speciell känsla över hela gården. Ja, den är dammig och kräver arbete både dag och natt men den körs bara skördeveckorna där i slutet av augusti och början av september. Det luktar mogen säd över hela backen och fläktarna i pannan sprider sitt dovt brummande ljud i sommar natten. Sedan lastar vi spannmål både upp och ner i torktornet och elevatorn rasslar sitt skovlande ljud.

Vet ni vad en elevator är? Det är ett band som man monterat massor med skopor på. Varje skopa är ungefär som en skyffel i storlek. Högst upp i torken sitter en motor som driver elevatorn och gör att den skottar upp spannmålen i toppen av torken. Som en trimmad rulltrappa 🤣

Här har jag fotat in i inspektionsluckan på elevatorn. Notera dammet på sidan om luckan… det är sjukt dammigt att torka spannmål.

Vår tork är en sattstork och den bygger på 4 zoner eller ’fickor’ som man brukar kall dem. Vi tippar spannmålen från kärran ner i en gallerförsedd grop i marken, den kallas för störtgrop. Störtgropen är trattformad och i botten av den finns elevatorn och därifrån lastas spannmålet upp från ’källarplanet’ till toppen av torktornet.

Här är torktornets 3 zoner. Högst upp ser ni botten på våtfickan. Den i mitten med gula luckor är torkzonen och den i botten är torrfickan.

Högst upp i torken finns våtfickan. Det är ett ’plåtrum’ där man magasinerar den otorkade säden. Man kan säga att det är väntrummet före torkfickan.

Nästa zon i torken, det mellerst ’metallrummet’, är torkfickan. Den är kopplad till pannan och en gigantisk fläkt som blåser varmluft genom hela partiet med spannmål så att vattnet avdunstar och grödan blir lagringsstabil, dvs inte möglar. Lagrigsstabilitet uppstås vid en vattenhalt på 13-14% och vi tar prover både före och efter för att ställa in torken rätt och mäta att resultatet blev som det var tänkt.

Den sist delen i torken är ’torrfickan’ och då skickar vi ner spannmålen i källarplanet igen. Nu är den torkad och klar och med hjälp av elevatorn kan vi lasta ut den via rörsystem på logen eller lasta ut den i en kärra och tippa inne på logen.

Vad gör vi slutligen med spannmålen? Och äter djuren upp allt? Två bra frågor som jag fick av en besökare tidigare i somras. Det djuren äter upp är försvinnande lite och främst handlar det om korn (som är grisarnas huvudföda). Den stora mängden spannmål säljer vi iväg till kvarnar som gör vetemjöl eller havregryn på den eller som djurfoder om det inte håller kvalitet för att kunna bli människoföda.

Här är en bild från tidigare i år när lastbilen var här och hämtade spannmål. Vi latar med traktor och skopa från högen på golvet inne på logen.

Här är Valle på gång att backa in i torken för att tippa ett nytt lass som ska in för torkning.

Här ligger en hög med vete som är färdigtorkad och klar ✅ utöver själva veteskörden har vi bärgat fin vetehalm som vi behöver till djuren.

Det här gärdet producerade 45 ton vete och 115 balar halm. Pappa tröskar, mamma passar torken och Robban pressar. Vi tre brudar turas om att sköta alla djur och de andra vanliga dagliga sysslorna. Barnen är med och på bilden körde vi middag ute i fält… fisk och potatis på en bal 😋

Nu säger vi fingers crossed för uppehållsväder så att vi får tröskat det sista och MF:en och pressen hinner undan med att bunta all halm.